Bevara Alliansfriheten - Nej till Nato-medlemskap

Celanders förlag kommer det 13e november att släppa en bok vid namn 'Bevara alliansfriheten - nej till Nato-medlemskap' av författarna Sven Hirdman och Anders Björnsson. Två i utrikespolitiska sammanhang välkända män, den förste toppdiplomat och ex-ambassadör den andre historiker med flertalet priser.

I boken medverkar flera tunga namn, bland annat;
Erkki Toumioja, Finlands utrikesminister.
Hans Blix, tidigare svensk utrikesminister.
Leif Pagrotsky, tidigare svensk näringsminister.

Varför nämner vi Ryssland så ofta?

Sven Hirdman deltar i Veckomagasinet.

I ovanstående klipp deltar Sven Hirdman tidigare ambassadör i både Moskva och Tel Aviv och här talar han om situationen i Ukraina. I form av expert på Ryssland/Östeuropa så väger hans ord tungt, men varför är det relevant idag och för debatten om Nato-medlemskap?

Jo, för det är så att i debatten om Nato-medlemskap är det ett argument som alltid återkommer och som spelar en central roll hos de som är positiva - det ryska hotet. Onda arga Ryssland, eller som Carl Bildt hade uttryckt det "Sovjet" har vaknat, kalla kriget är tillbaka och nu vill man invadera först Finland för att sedan ta sig an Sverige och vi kommer inte ha en chans. Så brukar det låta. Det är just därför det är så viktigt att även om man inte vill, nämna Ryssland i argumentationen för varför ett Nato-medlemskap inte behövs(finns ju självklart fler anledningar till det såväl moraliska som strategiska).

Om vi nu bortser ifrån att det är föga troligt att Ryssland skulle vilja invadera Sverige och i imperialistisk/kolonialistisk anda ockupera svensk territorium bara för att man kan, (en tes som bygger på att ryska plan ökat sin närvaro i Östersjön(i samma mån som Nato har ökat sin närvaro) och att de vid ett par tillfällen irrat in på Svenskt territorium i ett antal sekunder, och som enligt några få men högljudda personer styrks ännu mer av den "ubåtsjakt" som föregick i Stockholms skärgård hösten 2014. En ubåtsjakt som inte ledde till några bevis alls annat än det inte rörde sig om en stor ubåt.) så kan vi titta på den rent praktiska biten. Ryssland med hela sin långa gräns att försvara skulle för att ockupera Sverige, först behöva röra sig genom Finland/Norge, för att sedan mobilisera krafterna hitåt. Det förutsätter att Ryssland flyttar över trupper mot Sverige/Finlands gräns och lämnar andra områden tomma, alternativt investerar ännu mer i sin militär för att inte lämna gränserna öppna för anfall. Det skulle alltså kosta enorma summor pengar som hade tvingat upp oljepriset, olja som till stor del distribueras till just EU, i vilket både Finland och Sverige ingår. De hade alltså behövt höja priset för sina kunder i order för att invadera sina kunder.

Ja men titta på Ukraina då, Putin är ju en diktator som vill utöka Rysslands territorium!

Att Ryssland inte har samma typ av demokrati som Sverige stämmer, däremot är Putin trots allt folkvald, säga vad man vill om det. Han har också starkt stöd i landet, även om vi kan kritisera hans politik. Så diktator, ja det beror på hur man vill definiera ordets innebörd. Om vi sedan går vidare till Ukraina, ett problem som finns när vi i norden ska analysera konflikter i vår omvärld och framförallt i Mellan- och Östeuropa är att vi kommer ifrån ett strikt nordiskt perspektiv. Vi ser på världen ifrån vår verklighet. Norden är i jämförelse homogena länder med stark historia av solida gränser och gemensamt språk/kultur. Vi har historiskt lyckats med assimilering, ibland med tvång som i fallen Skåne och Sameland, och dessutom ett utvecklat minoritetsskydd som inte hotas. Vi har inte haft den typen av problematiska etnokulturella/religiösa konflikter som Östeuropa eller för den delen som Irland och de brittiska öarna. Därför har vi också svårt att förstå utvecklingen i Ukraina, som är allt annat än lättförklarad eller begriplig. När man avsätter en president, även han folkvald, i ett så på förhand splittrat land som Ukraina, med en komplicerad historia såväl som nutida ekonomi så är det svårt att veta vad som kommer ske. Vi har tidigare sätt hur etnokonflikter har tagit vid då de olika religiösa och kulturella grupperna i ett område haft olika åsikter om politiken och då minoritetsskydden inte respekterats, ofta med förödande konsekvenser. Därför blir det också problematiskt ur våra nordiska ögon att försöka ta in vad som nu sker i Ukraina, men Sven Hirdman som har lång erfarenhet av området förklarar det väldigt bra ovan.

Det är också därför argumentet att skrämmas med Ryssland och någon sorts imperialistisk sovjetisk tanke hos Putin inte håller, däremot kan man inte bortse ifrån de folkrättsliga brott som begås i Ukraina ifrån alla håll och kanter. Förmodligen kommer det ta år och åter år att klara upp och få en bild något sånär sanningen ifrån området. Vi förstår inte Östeuropa och oroar oss därför, med all rätt, för utvecklingen. Däremot är det befängt att tro att det skulle ligga i Rysslands intresse att ockupera Sverige och Finland, gör så här skriv en lista för er själva där ni nämner 3 för Ryssland fördelaktiga punkter med att ockupera Norden. Hittar ni några?

En annan sak som används för att få till ett svenskt medlemskap är att Ryssland har ökat sin närvaro i Östersjön, det kan ingen heller förneka. Och tänk så snabbt tiden förändras, för några år sedan deltog Ryssland tillsammans med Nato i övningar, idag övar man mot varandra. För så är det att Ryssland har trappat upp sin närvaro i Östersjön i takt med att Nato har gjort detsamma. Nato-övningar har pågått i närheten av Rysslands gränser, plan och fartyg trafikerar Östersjön och pansarvagnar finns placerade i direkt närhet till Ryssland. Eller som Tomas Nilsson, platschef på flygbasen F17 på Gotland uttryckte det; "Inte bara ryskt flyg är närgånget ovanför Östersjön. Även Sverige och Nato flyger aggressivt". Det är en utveckling som bara kan leda mot en upptrappning och ökade övningar, det är en spiral där alla parter trappar upp som i sin tur tvingar den andra parten att trappa upp. Om man inte öppnat ögonen för detta då är man på fel ute, ibland måste man inse att vi kanske inte alltid är så oskyldiga vi svenskar, vi spionerar, övar och agerar aggressivt precis som alla andra. Är då verkligen en anslutning till kärnvapenbaserade militäralliansen Nato den bästa lösningen för ett avspänt och bra säkerhetsläge i Österjöregionen? 

Det tål att tänkas på, men det viktiga är att inse varför Ryssland är en så central del i den Nato-positiva argumentationen, och samtidigt försöka tänka ur ett annat perspektiv för att djupare förstå utvecklingen i Europa. Utan att för den skull hylla varken Putin eller Ryssland, för meningen med alliansfrihet är ju inte att byta en kärnvapenmakt mot en annan.